Personal, Sickness

New Year Reflections

IMG_1142Scrolla ned för en sammanfattning på svenska

When I went home for Christmas I insisted to (myself to) bring my hiking boots. I thought I’d be out in the forest for hours again. Discovering new roads, getting lost, being at peace. Then the lumbago happened and since… since then I spend most of my time in my parents’ couch. Fortunately, the pain is almost gone when I sit up straight now and I can feel my energy returning. The creativity.

I still miss the forest though. I really do. I even had a vague plan of going horse riding but… But that’s not an option. Lund (as I had planned) for new year’s was not an option. Following my brother home to the south of Sweden tomorrow will very likely not be an option. At times, I have to admit I struggle a little bit to not let the sadness come to close.

The one good thing though is that I know remember the importance of working out. Of making my body strong, of making sure that my muscles are supporting me when my backbone fails. As soon as my back is well again, I’ll return to working out at least three times a week and I will make it my priority. Because I know now that I cannot handle the years of physical pain that would occur if my herniation were to return. Which it might, if I don’t make sure to move.

On the photo is one of my standard breakfasts during winter. Oatmeal porridge with peanut butter and frozen berries.

Swedish Summary / svensk sammanfattning

När jag åkte hem den här julen så tog jag med mig mina vandringskängor. Jag trodde att jag skulle vara ute i skogen i timmar igen de här dagarna, men på grund av ryggskottet så har det inte blivit så. Inte heller kunde jag åka till Lund över nyår, troligen kommer jag inte heller kunna följa med och skjutsa hem min bror imorgon. Stundtals är det svårt att inte bli påverkad av allt jag missar, att inte bli ledsen. Men det bra är att jag påminns om hur viktigt det är för min kropp att jag tränar ordentligt. Så snart jag är frisk igen ska det bli min prioritet.

 

Advertisements
Standard
Desserts, Recipes

The One and Only Chocolate Cake

IMG_1051

Scrolla ned för att hitta receptet och en sammanfattning på svenska

With inspiration from this recipe (Swedish), I first made this cake for father’s day back in November. Since then, it has frequented on every occasion at my family home. Both because I’m incredibly excited to finally be able to have dessert like everyone else and because it is every bit as incredible as it looks. This is the cake my friends. This is the cake.

Of course, the first time I introduced it to my younger cousins I just said that it was a chocolate cake with less sugar. I myself loathed dates as a kid, so I didn’t dare to reveal this main ingredient until they had tried the cake. Fortunately, it does not taste much of dates and even after my mother had revealed the secret, they went for seconds. A great success in my opinion.

Try it, save it, invite it to every occasion.

Ingredients
Bottom Layer
3 dl (1 1/4 cups) sunflower seeds
15 fresh dates
5 tbsp. cacao
2 tbsp. coffee (optional)
1 tbsp. coconut oil
A pinch of salt

Top Layer
8 dates
0,75 dl (1/4 cup) water
3 tbsp. coconut oil
3 tbsp. cacao
Step-by-step

1. Mix the sunflower seeds into a gritty “powder”

2. Add the fresh dates and mix until they are in small pieces. If you use dried dates, you might want to add just a little bit of water into the mix.

3. Add the cacao, coffee, coconut oil and a pinch of salt. Mix.

4. Put in a form and let rest in the fridge overnight. If you don’t have that much time, let rest as long as possible.

5. For the topping, mix all ingredients until they are blended as well as possible.

6. Spread the topping over the bottom layer and put the cake back in the fridge for at least half an hour.

7. Enjoy

IMG_1054

Swedish Summary / Svensk sammanfattning

Ända sedan jag först testade den här kakan på fars dag i November (med inspiration av detta recept) så har den varit en stående rätt på alla firande hemma hos mamma och pappa. Den är fantastiskt god och även hos de som inte tror sig tycka om dadlar verkar den väldigt ofta gå hem, men det kan löna sig att inte berätta huvudingrediensen för dessa skeptiker så att de vågar testa!

Testa receptet, spara det, låt kakan bli en stående rätt på ditt dessertbord också.

Ingredienser
Kakbotten
3 dl solrosfrön
15 färska dadlar
5 matskedar kakako
2 matskedar kaffe (valfritt)
1 matsked kokosolja
En nypa salt

Glasyr
8 färska dadlar
0,75 dl vatten
3 matskedar kokosolja
3 matskedar kakao
Steg för steg

1. Mixa solrosfröna till en grynig massa i en mixer eller hushållsassistent

2. Tillsätt färska dadlar och mixa till småbitar. Om du använder torkade dadlar så kan du behöva tillsätta lite vatten till blandningen.

3. Tillsätt kakao, kaffe, kokosolja och en nypa salt. Mixa.

4. Bred ut smeten i en form med löstagbara kanter och låt den vila i kylskåpet över natten. Om du inte har så mycket tid, låt den vila så länge som möjligt.

5.  Till glasyren, mixa alla ingredienser tills de är helt sammanblandade.

6. Bred ut toppingen över botten och sätt tillbaka kakan i frysen i åtminstone en halvtimme.

7. Njut

Standard
Personal

A Humble Resolution to Dream More

mirjamnalle2-3

Scrolla ned för en sammanfattning på svenska

Considering global events, 2017 has not been a very good year. But for me personally, I must say that I have quite enjoyed it. Apart from the time I was on sick leave this spring (burnout) I have been healthy and I have been happy. This fall, although it has at times been stressful, have with no doubt been one of the best times of my life.

One thing I would like to change for 2018 though is to dream more. Over time you see, my mind has grown more and more realistic. While I would previously talk passionately about my dreams and how to achieve them, I now find myself saying that I will be happy as long as I get any job at all after graduation. That is not entirely true. I will feel safe and I will be content if I manage to get any job at all after graduation, but will I be happy? I’m not so sure. By saying such things, I’m afraid that my goals and future will be driven more by fear than desire. A fear of failure, of not getting any job at all rather than a desire for a specific position. And in the long run, I do not want a life which was shaped by fear.

So in 2018 I will dream more. I will take time to think about what I really want – and don’t want – in life and I will articulate these dreams. And I will work towards them. Like I used to.


Swedish Summary / svensk sammanfattning 

Trots att 2017 på en global nivå inte har varit det bästa året så har det varit väldigt snällt mot mig personligen. Förutom en sjukskrivning i våras (utbrändhet) så har jag varit frisk och jag har varit lycklig. En sak som jag skulle vilja ändra på till 2018 är dock att låta mina drömmar snarare än mina rädslor styra vad jag eftersträvar. Så 2018 får bli ett år då jag försöker återgå till att drömma mer, till att fundera över vad jag egentligen vill göra i livet – och hur jag ska uppnå det.


 

Standard
Candy, Recipes

Vegan Raw Snickers

snickers-2

Scrolla ned för att hitta receptet och en sammanfattning på svenska

These snickers first happened sort of by accident. Or rather, while talking about Christmas candy with my mother, snickers crossed my mind. Aren’t they essentially just peanut butter and chocolate? I thought. And by coincidence, I had just found a way to make vegan and sugar free chocolate topping.

These snickers contain very few ingredients but are absolutely delicious. At this point, they are more or less my favourite candy. Their main drawback is however that they will melt very quickly, so take them out of the freezer just before serving and not earlier, or you or your guest will find yourself with a lot of melted chocolate.

Ingredients
Bottom Layer
350 grams of peanutbutter
5 dl (2.1 cups) rice puffs
0.5 tbsp. coconut oil

 

Top Layer
12 dates
1 dl water
4.5 tbsp. coconut oil
4.5 tbsp. cacao
Step-by-step

1. Put the rice puffs in a mixer and mix until crushed.

2. Add the peanut butter and coconut oil, mix until it’s all sticking together

3. Spread the bottom layer e.g. on a sheet of baking paper in a box, put on a lid, and put the box in the freezer for a few hours

4. Clean the kitchen assistant and the mix the dates with water, coconut oil and cacao

5. Spread the top layer over the bottom layer, put back into the freezer for at least an hour

6. Enjoy (and don’t share with your dogs, regardless of how pleading their eyes look)

IMG_1004.JPG

Swedish Summary / Svensk sammanfattning

De här snickersen är ärligt talat helt fantastiska och har snabbt kommit att bli mitt favoritgodis! Deras enda nackdel är att de smälter väldigt snabbt, så ta inte ut dem ur frysen förrän precis innan de ska serveras så slipper du och eventuella gäster sitta med en massa smält choklad istället för fantastiskt gott godis.

Ingredienser
Botten
350 gram jordnötssmör
5 dl rispuffar
1/2 matsked kokosolja

 

Toppen
12 dadlar
1 dl vatten
4.5 matskedar kokosolja
4.5 matskedar kakako
Steg för steg

1. Lägg i rispuffarna i en hushållsassistent (mixer) och mixa tills de är krossade

2. Lägg i jordnötssmör och kokosolja och mixa tills det har blandats ordentligt

3. Bred ut botten t.ex. på ett bakplåtspapper i en burk, sätt på ett lock, och lägg burken I frysen I några timmar

4. Gör rent hushållsassistenten och mixa dadlarna, vattnet, kokosoljan och kakaon

5. Bred ut det övre lagret över botten och lägg tillbaka burken i frysen i åtminstone en timme

6. Njut (och dela inte med dig till dina hundar oavsett hur bedjande de ser ut)

 

Standard
Sickness

Lumbago

Scrolla ned för en sammanfattning på svenska

Have you ever gone for a walk just to all of a sudden feel an aching pain down your lower back? Hopefully you haven’t, but that’s exactly what happened to me this Wednesday. I’m not exaggerating when I’m saying that I was tearing up. Not so much from the pain, as a former herniation patient, back pain is nothing new, nothing surprising. No, not from pain, but from fear. Welcome back to hell, we’ve missed you. I thought.

I know that I am a very fortunate and privileged person when I call back pain hell, but in that instant, I could see most of my social life disappear before my eyes. I could suddenly remember so much of the pain I had repressed. The mornings when it took an hour for me to be able to leave my bed, my time spent writing my bachelor thesis on the living room floor, because I couldn’t sit up straight. Hardly meeting anyone but my closest family for weeks. Not being able to work. Not being able to go anywhere – do anything. Moving home to my parents because I couldn’t even cook or do groceries. Surgery. I felt my heart hammer against my ribs. Despair. So much physical and emotional pain.

Once I returned home I hesitated to tell my mother because then… Because for a second I thought that if I just ignore it, if I pretend that the pain is not there, it is not real. And if it’s not real it will go away and. And my life will continue like nothing happened.

Of course, pain does not work like that and of course; my family noticed when I was not able to straighten my back nor sit for a full dinner at the kitchen table. There is good news though. The pain is too far down and too much to the right to be herniation. This is not something in my spine, this is tense muscles or a pinched nerve. Something that will go away in just days. Not years. Although this means that I might miss a lot of things I really wanted to do, it does not mean that I will miss another year of my life. And for that – I’m eternally grateful.

Swedish Summary / svensk sammanfattning 

I onsdags kände jag plötsligt hur smärta strålade ned över ländryggen. Rädsla var det första jag kände och mina ögon tårades. Inte så mycket på grund utav den plötsliga smärtan, som en före detta diskbråcks patient är ryggsmärta ingenting nytt, ingenting förvånande, utan just på grund av rädslan för att det skulle vara ännu en disk som gått sönder. Att det skulle vara slutet på mitt sociala liv, att det skulle vara början på ett år av smärta. Senare insåg jag att smärtan satt för långt ned och för långt åt sidan för att ha någonting med ryggraden att göra, snarare är det antagligen en klämd nerv eller en sträckt muskel. Någonting som kommer att gå över på dagar, kanske veckor, snarare än månader och år. Nu, två dagar senare, är det inte bra men lite bättre. Trots att detta ryggskott innebär att jag missar en del saker som jag verkligen ville göra så innebär det inte att jag missar ännu ett år av mitt liv. Och för det är jag evigt tacksam.


 

Standard